Den personliga berättelsen
En borgerlig ceremoni är alltid unik.
Det beror på att det är önskemålen som styr innehållet och alla är vi olika. Vi sörjer på olika sätt, vi tänker olika runt bortgång och avsked.
En borgerlig begravning följer ingen förutbestämd ordning.
Den kan vara kortare eller längre; stor i sitt omfång eller enklare. Även den enklaste ceremoni behöver vara genomtänkt så att inte syftet med den går förlorad.
Nyckeln till att skapa en ceremoni oavsett storlek och omfång, handlar om att lyssna på den personliga berättelsen. I bland finns mycket nerskrivet som en förberedelse som gjorts av den som gått bort.
En stor hjälp är förstås också vad närstående kan berätta.
Om man som närstående känner att det är svårt att komma på vad man ska berätta om behöver man inte vara orolig. Som officiant har man många frågor att ställa och då kan den personliga berättelsen utgå från dessa frågor.
Begravningen behöver inte bara handla om den som gått bort utan kan också spegla närståendes upplevelser.
Som officiant vill jag fånga upp alla skiftningar och aspekter:
sorgen och saknaden, men kanske allra mest
det ljusa som handlar om den glädje och den tid man delat.
Ceremonin och dess tal får mer än gärna innehålla glädjeämnen och annat som kan bryta det som är tungt. Då skapas en balans i ceremonin.
Att balansera och variera utifrån den personliga berättelsen är en viktig del i officiantens arbete.